Det är väldigt lätt att övergöda en gris. Det är därför viktigt att man håller koll på dess hull. Vikten kan man inte använda som riktlinje, utan man låter istället utstickande höftben och ryggrad vara en signal om att ge grisen mer mat! Om man inte känner nämnda ben med handen, är det dags att minska matmängden. Att svälta eller övergöda sin gris är djurplågeri. Det kan låta hårt, men det är viktigt att man ser till att fodergivan är korrekt! Om grisen är ute och betar måste maten regleras beroende på tillgången av bete.
Vad ska de äta?
En del tycker att man absolut inte ska ge sin gris något annat än speciellt grisfoder medan andra tycker att det går lika bra med hushållsavfall och matrester, observera att du inte får ge animaliska rester! Att beta ute ger ökad mättnadskänsla och risken för magsår och förstoppning minskar. Om du vill ge foder kan du köpa ”Klara 130” på Lantmännen. Om du vill ge rester så se till att variera ordentligt och håll koll på hullet så den får i sig ordentligt men inte för mycket. Katt- & hundmat är inte lämpligt att ge till gris!
Hur ofta ska de ha mat?
Två gånger/dag är det bra om man ger sina vuxna grisar mat. Kultingar bör man ge oftare, så de sakta vänjs till 2 mål/dag. Kolla med din uppfödare hur grisen är matad innan, så du inte ändrar på mönstret utan kan göra en mjuk övergång till det som fungerar bäst för er. Det är viktigt att inte låta grisen bestämma mat-tiderna, för då slutar det med att du får gå upp mitt i natten för att få tyst på grisen och du har hamnat i en ond cirkel som är svår att bryta. Var konsekvent med måltiderna!
Matplatsen
Grisen ska ha lugn och ro när den äter, inte känna sig hotad av att maten tas ifrån honom/henne. De äter mycket glupskt och kan lätt sätta i halsen. Maten serveras på samma plats varje gång och gärna på ungefär samma tider. Förbered gärna maten för nästa mål under tiden han äter, så slipper du en störig gris inför nästa måltid, då det går fort att ställa fram maten.
Matplatsen är bra att placera någon annanstans än i köket, där ni äter. Annars förknippar grisen era måltider med att den ska ha mat också, fast ni äter oftare. Det blir lugnare måltider för er, om grisen äter i ex. badrummet. Dessutom behöver grisen inte ”vakta” köket när det kommer gäster.
Vila & Sömn
Grisar följer rytmen av dagsljuset om vi inte rubbar det med lampor och våra egna rutiner. Deras dagar fylls framför allt av att leta efter mat.
Vila
Vilar gör grisarna oftast när det är varmt, då gärna i en gyttjepöl eller i skuggan. Men även när de lägger sig i solen för att bättra på solbrännan. Vid kelstunder är det ju också vila som gäller, men ett riktigt skön kliande kan också resultera i tunga snarkningar.
Sovplatsen
Oavsett var grisen sover vill den ha bäddmaterial och sängen ska placeras en bra bit från mat och toalett.
Om din gris bor inomhus bör den få en egen sovplats. Visst är det mysigt att ha den lilla kultingen i sängen, men när den vuxit ett par år tar den kanske över hela sängen. Det är inte lika lätt att lära en 40 kilos gris att den inte får sova i sängen längre, som det är att få en kulting, som inte ens kan hoppa upp i sängen själv, att acceptera sin fina säng på golvet. Gärna en hundmadrass med en del täcken och lakan.
Bor grisen ute i hydda/lada el. liknande måste de få ordentlig tillgång på bomaterial i form av halm. Havrehalm är väldigt trevligt eftersom det samtidigt finns gott om havre att leta efter. En sysselsättning som stimulerar grisens hjärna! Vetehalm är tjockare och hårdare, sticks lite mer på finborstiga grisar, men är samtidigt lite renare. Det vill säga det blir inte lika mycket småskräp i halmen. En del grisar rör knappt sin halmhög utan kryper bara in och lägger sig, andra bäddar frenetiskt och verkar aldrig bli klara och en del bäddar lite grann, rättar till och sedan går och lägger sig. Det är svårt att säga hur mycket halm som går åt, eftersom en del trasar sönder halmen till små, små beståndsdelar på ett par dagar och andra kan ha samma halm i flera veckor.
Ett tips är att även om du har grisen boendes inne i huset så kan den vara väldigt lycklig över att få en halmbal att böka i när den är ute!
Bad/Dusch/Tvätt
Renlighet
När man säger att grisar är renliga rynkar många på näsan. Alla har vi bilden på näthinnan om hur grisen går i gyttja upp till knäna!
Om grisen själv får välja vill den inte gå i gyttja hela tiden, däremot tycker den om att vältra sig i gyttja när det är varmt. Läs mer om det längst ner på sidan.
Men faktum är att grisen vill ha en plats för att vila/sova, en där de äter och en där de utför sina behov. I ett trångt utrymme ser man det tydligt. Men när de har stora områden samt i det vilda är det inte riktigt lika självklart, utan där kan de ha flera platser som de t.ex. utför sina behov på.
Sedan finns ju grisar som inte tycker om att bli smutsiga om klövarna och det finns de som inte bryr sig alls om ifall de trampar rakt i avföringen.
Dusch & Tvätt
Om man duschar sin gris, så gör man det för sin egen skull! Grisen har inget som helst behov av att gå in i duschen eller bli avtvättad. Men som grisägare uppskattar man kanske inte de kladdiga klövarna, den sura kissedoften som fastnat i borsten och andra dofter som inte automatiskt försvinner när de sover i sängtäcken och kuddar. När grisen bor ute i halm, hjälper halmen till att ”tvätta” bort viss smuts.
Däremot uppskattar många grisar duschen, när man vant dem. För det är varmt och skönt att stå under duschstrålarna. Dessutom får de ju full uppmärksamhet när de är där och lite massage.
Om du vill lära din gris att duscha, gör det till en daglig del i kultingens liv. Det spelar ingen roll om grisen skriker i början, det gör den automatiskt eftersom den är rädd. Men med din lugna stämma och mjuka, varsamma händer så lugnar den snart ner sig och lär sig att gilla det. Gör stunderna mycket korta i början och då endast med vatten! Kanske en liten badbalja är lättare än duschen?
När den är van vid vattnet och uppskattar stunden, börja använda något milt och oparfymerat schampo. Hör med din veterinär vad de anser du ska använda, eftersom jag inte kan rekommendera dig något särskilt framtaget grisschampo.
Bad
Grisen behöver en gyttjepöl och gärna en bassäng med rent vatten också när det är varmt ute.
Den reglerar sin kroppstemperatur genom ”vältring”, eftersom den inte kan svettas. När den vältrar bökar den först kraftigt i botten för att få upp lera, sedan lägger den sig i pölen och vrider kroppen framåt tillbaka för att hela kroppen ska täckas av leran, ofta doppas även huvudet. När den går upp skakar den av sig allt överflödigt vatten och går direkt till en sten eller ett träd för att skrubba in leran ordentligt.
Leran sitter som ett pansar som torkar långsamt, under tiden hålls kroppen avkyld och sedan när lerkakorna lossnar följer parasiter, insekter och en del smuts med.
Miljö
Utrymmeskrav
Det finns regler på hur stort ett utrymme måste vara för en minigris. Läs mer om det på sidan om Fakta/Regler & Tillstånd. Men det som tas upp där är minimikraven! Du kan ha hur stort som helst.
Sällskap
Lämna inte grisen ensam hela dagarna! Det är viktigt att den har sällskap, det är ett flockdjur som behöver sin flock. Det bästa är att skaffa två grisar, då är de aldrig ensamma! En hund eller katt är inte det optimala alternativet.
Hage
En gris vill gärna kunna ströva omkring och undersöka omgivningarna, den är nyfiken på nya saker och behöver stimulansen som den växlande naturen ger. Alternera gärna hagar om du har möjlighet. Låt grisen vistas i områden på din tomt där det inte gör något om den bökar sönder marken.
Trappor
Grisen kan lära sig att gå i trappor, uppför går oftast av sig själv, men nerför kan behöva tränas in. Det är viktigt att trappan inte är hal. Men grisens kropp är inte skapt för att gå mycket i trappor, så om du bor så att grisen dagligen tvingas att gå i trappor bör du tänka om ifall grisen är ett lämpligt djur för dig!
Leksaker/Sysselsättning
För att stimulera grisen behövs det lite mer än bara mat och sömn. Den behöver vara utomhus mycket för att få lukta, böka och ströva omkring. Men den behöver även stimulans inomhus om den bor inne. Fyll en större låda med pinnar, stenar, löv etc. i denna lägger du även små godisbitar i form av typ havrefras, inget sött. Man kan även göra ett hål i sidan på PET-flaska och i den lägga godisbitar som faller ut när grisen puttar runt flaskan. Halm är en mycket bra stimulans för grisen, lägg gärna en hög med halm ute i trädgården under tak någonstans, så den kan få chans att gå dit och böka.
Lycklig gris?
En lycklig gris gör sina ”gris-språng” emellanåt! Den får ryck och springer fram och tillbaka, snabbare och snabbare, kastar sig på sidan, upp igen, snurrar runt och hoppar.. ja som kalvar och lamm på årets första grönbete ungefär. Det varierar självklart hur ofta detta händer, men min erfarenhet är att det händer när de känner ett litet pirr av lycka! Miljön, sällskapet och självklart välmåendet bidrar till att få se detta hos din gris, det är jag övertygad om!
Hälsa & ohälsa
Maten stor risk till ohälsa
Jag skulle nog vilja säga att maten är den stora boven för grisens ohälsa. Här finns mer information om maten, men jag vill markera direkt att din gris lätt blir fet och det är självklart väldigt skadligt för grisen på många sätt.
Om man inte ger sin gris tillräckligt med mat, i tron att man ska hålla den liten, så utför man djurplågeri! Håll din gris i gott hull, utan att den får bli fet eller mager. Ge den inte semla som vi gjorde till Chico, dock till en födelsedag, men onödigt ändå!
Mental hälsa
Inavel i alla former är ohälsosamt för grisen. Kraftiga störningar har jag sett och inavel är en trolig orsak.
Köp din gris hos någon som du kan lita på, där du är insatt i hur grisens släktträd ser ut. Många lämnar med härstamningsbevis vid försäljningen, men du behöver den informationen redan innan köpet, så du kan avgöra ev. inavel innan du väljer din gris.
En ostimulerad gris kan det slå slint för, i skallen. Du som ägare måste aktivera och stimulera din gris på ett sätt som främjar även den mentala biten.
Välmående skapar du till din gris
Att grisen har rätt miljö, sysselsättning och sällskap samt att den stimuleras på ett naturligt sätt är också väldigt viktigt för hälsan! Läs mer om hur du bäst tar hand om din gris under rubriken ”Skötsel”.
Sjukdomar
Det finns massor av sjukdomar som grisar kan få, men jag beskriver här de vanligast förekommande.
Skabb
Skabbdjuret är ett spindeldjur som gräver gångar i huden och lägger ägg där. De reproducerar sig fort och ju fler de blir desto värre är klådan. De livnär sig på grisens blod och vävnad. Skabb-räven dör av svält, den måste klia sig, så den har inte tid att äta! Det beskriver vilket fruktansvärt otäck sjukdom detta är!
När min gris fick skabb så tappade borst fläckvis, vilket han kan göra i sin normala fällning med, men när jag tittade nära såg jag att han hade skadad hud under, alltså sönderkliad hud. På vissa ställen var det dessutom sår av klådan. Dessutom finns uppgifter som menar på att kvalstren äter upp borsten inifrån.
Enligt min veterinär så är förhårdnaderna på huden ”skabb-bon”. Dessutom är det rodnader eller avskavd hud intill, av klådan. Jag trodde först det var typ psoriasis han fått, det såg ut ungefär så!
I alla böcker står det att det ska vara brunt i porerna – men det är mina grisar alltid, så det gick inte att använda som identifiering. Det bästa sättet att avgöra om din gris fått skabb är att se om den kliar sig mer än normalt och om huden har förändringar av något slag.
Om grisen har skabb måste det ske en ordentlig sanering. Jag rekommenderar dig att använda både Sebacil och Ivomec i kombination, men diskutera med din veterinär för bästa resultat!
Bilden till höger nedan tog jag när Chico hade skabb. Hela hans kroppshållning talar sitt tydliga språk!
Fetma
Som jag skrev ovan är mathållningen otroligt viktig. Fetma är en vanlig sjukdom hos minigrisar. Anledningarna är många, bland annat är det lätt att övergöda sin gris eftersom den alltid äter om den får möjlighet, det är svårt att stå emot de bedjande ögonen och vi människor blir allt överviktigare, vår felaktiga relation till mat flyttas över på våra barn och husdjur. Tänk på att övervikt hos minigrisar är lika illa som hos oss människor, om inte värre eftersom de har så korta ben. Ryggrad och leder kan ta mycket stryk av de höga påfrestningar som en kraftig övervikt ger.
En del minigrisar lägger på sig fett i pannan, som vietnamesiska hängbukssvin. Fettet hänger ner över ögonen, vilket naturligtvis påverkar grisens syn. Hjärtat orkar inte med en för stor kropp heller. Sköt om din gris väl! Den är sugen på mat jämnt, men du gör den ingen tjänst genom att glädja den varje gång som den vill ha mat eftersom det till slut genererar en övervikt som kan medföra kraftig ohälsa! En uppfödare i Norge ger sina grisar mat med lågt GI (glykemiskt index) och det har visat sig vara väldigt effektivt. Hennes grisar håller vikten och mår bra, men hur det påverkar deras hälsa under en längre tid vet ingen än.
Mask
Om du har din gris inomhus behöver du inte tänka på mask. Mask får grisen av det den äter ute. Klåda i rumpan är förmodligen mask.
Köp maskmedel på Apoteket och ge din gris i maten. Det är en engångsbehandling som alltså inte behöver upprepas förrän symptomen återkommer eller så gör du det i förebyggande syfte 2-3 ggr/år. Själv har jag slutat använda maskmedel och mina grisar har inte haft mask en enda gång, vilket jag skulle se eftersom jag plockar upp deras bajs ur hagen varje dag.
Rödsjuka
Det finns olika grader av rödsjuka, men gemensamt är att det är bakterier som finns i jorden. Den allvarligaste graden gör att din gris insjuknar snabbt och dör fort om behandling uteblir. Man behandlar med antibiotika. Det är vanligt att man vaccinerar sin minigris mot rödsjuka. Tyvärr är det ganska dyrt och det ska göras varje halvår för att behålla sitt skydd. Medicinen finns inte i doser för en gris, utan man får köpa 10 doser som inte kan sparas utan måste förbrukas omgående eller slängas.
Det kallas rödsjuka eftersom de får typiska röda hudutslag. Hög feber kan också vara ett symptom på denna sjukdom.
Mul- & klövsjuka
För att förhindra spridning av denna otäcka sjukdom har Jordbruksverket beslutat att man inte får ge minigrisar animaliska produkter såsom kyckling, kött, korv etc.
Hantering & Träning
Nyss hemkommen
När du får hem din gris är den hanterad av uppfödaren (förhoppningsvis) och därför van vid människor. Men den är inte vad vid dig och din familj, därför måste ni hantera den mycket så den blir trygg och säker tillsammans med er. Även när den har bott hos er ett tag och ingår i familjen är det viktigt att grisen får mycket närkontakt, då det är ett flockdjur.
Lyfta minigrisen
Grisar blir inte lyft av sin mamma i deras naturliga miljö. Det är därför något som du måste vänja din gris vid. Använd gärna belöning genom smek och klappar och lyft endast i korta stunder. När grisen inte är rädd längre kan du öka på stunden lite grann i taget. Låt inte grisens skrik avskräcka dig, utan stå på dig och vänj den vid lyften. I början kanske du ska lyfta grisen 5-10 ggr/dag så att den snabbt märker att det inte är farligt.
Bilåkning
Ta med grisen i bilen redan som kulting, vänj den vid att transporteras så blir resor till vänner och veterinärer inga som helst problem. Skaffa en kattbur som du kan sätta fast i bältet i baksätet eller i lastutrymmet på din kombibil. Efter hand som grisen växer byter du ut kattburen mot en transportbur för hundar. Man kan även använda sele som sitter fast i bältet i baksätet.
Konster & trick
Det första man oftast lär sin gris är ”sitt”. Du kan även träna på kommandon som ”dansa”, ”sitt kvar/stanna”, ”vacker tass”, ”ligg”, ”puss”, ”hopp” etc. Din fantasi sätter begränsningarna men även din tolerans! Det är ett idogt arbete som kräver återkommande träning och framför allt varierande träning. Du kan inte träna ”sitt” med grisen hur ofta som helst när den kan det, det blir för tråkigt, så du måste hitta nya kommandon och när den kan några stycken kan du variera dig i träningen. Detta är något grisen tycker är jätteroligt och det stimulerar grisens hjärna. Det är även viktigt att grisen inte blir distraherad av andra intressanta saker, som att någon t.ex. står och lagar mat i köket samtidigt.
Beröm/Straff
Straff är inte ett alternativ när det kommer till uppfostran tycker jag. Men när det gäller grisar är det framför allt ett beteende som jag inte ser någon annan möjlighet än att använda straff och då menar jag inte med slag eller skada grisen. När de kastar med huvudet måste det genast markeras att det inte är tillåtet! Det är nämligen så den gör när den blir äldre om den vill klättra i rang och det är svårt att undvika att bli rädd om det är en 40 kg gris med vassa betar som kastar med huvudet. Att bli rädd för sitt egna djur är inte bra! Därför ska det beteendet stävjas omgående. Det är ett naturligt beteende och det krävs idogt och konsekvent markerande för att bli av med det! Observera att markeringen inte får vara någon typ av slag eller liknande. En variant är att ignorera grisen! Det är så grismamman beter sig mot sina kultingar om någon gör något den inte ska, då puffas den ur boet och ignoreras ett tag. Vattensprut i ansiktet kan vara ett alternativ, en lätt puff i bröstet kan vara ett annat och en kraftig stamp i golvet intill grisen kan vara ett tredje. Att ta ett fast tag kring nosen och med det greppet putta upp grisen på bakbenen och hålla så en liten stund samtidigt som man markera med ett starkt NEJ har fungerat bäst för oss.
Beröm är alltid en mycket effektiv metod när man vill lära sin gris något. Självklart är godis ett mycket bra knep, men man måste vara försiktig så man inte ger grisen övervikt vid för mycket godis. Godis är inte godis som för oss människor, utan det kan vara havrefras, knäckebröd, brödbitar och russin. Försök hålla sötman nere då grisarnas blodsocker stiger precis som för oss vid intag av sötsaker. De blir ivriga att få mer och det kan oavsiktligt bli att de bits när de tar godiset med den ivern.
Beröm i form av kärleksfulla tonlägen på rösten, smek och kel är också väldigt väl fungerande! Använd denna metoden mest!
Det finns många som tränar sina grisar med ”klicker” som man använder till hundar med mycket gott resultat.